letting life unfold.

Happy face on the road

Glädje on the road, om det så är på en bussresa mellan Stockholm och Västerås.

jag har varit m.i.a. (= missing in action) ett tag, som ni kanske märkt. senaste månaderna har varit tuffa med en massa upp- och nergångar, en hel del ledsenhet & sorg men också med en del skratt och dans (tack fina fina vänner för att ni finns!) och på sistone har jag inte riktigt orkat ägna mig åt bloggen. men nu så. nu börjar energin komma tillbaka och jag med den.

just nu jag sitter jag på sängen i min lägenhet, som jag numera bor i själv, och ser mig omkring på de fåtal saker jag har kvar: en bokhylla med lite böcker, en lampa, en matta, en uppblåsbar säng, tre fina tavlor, en himla massa ljuslyktor, vaser med nejlikor, och en del yogasaker som block och kuddar. för vissa skulle det säkert vara väldigt öde, nästintill omöblerat och jag trodde att jag också skulle känna så men vet ni: jag känner lättnad, och jag har en stark känsla av frihet, av en skön enkelhet.

igår när jag hade möblerat om rummet med de få grejer jag har kvar, tänt upp ljusen inför earth hour, så satt jag här och njöt. för nu är det bara jag, inget jobbigt, klibbigt mellanrum av konstigt sammanboende trots separation, ingen stagnerad energi, utan nu är det bara jag och nu är jag fri. och jag var också lite överraskad för jag trodde inte att jag skulle känna så, men så var det igår. så är det idag. trots att det här inte var vad jag ville, trodde jag i alla fall.

Longtail Koh Jum Thailand

Min North Face-ryggsäck överst i högen av bagage på vägen till Koh Jum, Thailand.

när jag satt här i min ensamhet igår och funderade fick jag flashbacks till min resa i thailand förra året då jag kuskade runt med alla mina ägodelar i en 42-litersryggsäck (i vilken hälften av utrymmet upptogs av två yogakuddar som jag bara var tvungen att köpa). tankarna snurrade kring att jag saknade inte en grej på hela den resan utan jag hade allt jag behövde och mer därtill. för det är ju så att saker inte är viktiga, en kan klara sig utan soffa, utan köksbord, utan sju lampor och jag tänker att friheten finns i utrymmet, i all luft som får plats här, i min lägenhet och i mitt inre. jag tänker att det viktiga är relationerna, människorna, samtalen och den plats för tankar som jag nu har när jag inte behöver tänka på saker.

under thailandsresan så gjorde jag mig faktiskt till och med av med saker för jag insåg att jag hade med mig för mycket kläder. så på ett ställe åkte ett par ballerinaskor, på ett annat ställe det andra paret jeansshorts, på det tredje ett linne osv. trots den plats det här gjorde i min väska hade jag inget behov av att fylla på. jag hade det jag behövde: ett par jeansshorts, tre klänningar, tre linnen/t-shirts, en långärmad tröja, ett par byxor, ett par yogasorts,två träningsbh:ar, en sjal/sarong, underkläder, två par flipflops och två bikinisar. that’s it. mer behövdes inte.

nu sitter jag här i min mycket sparsamt möblerade lägenhet som jag kommer att ha i två månader till, sen flyttar jag. jag har inte ordnat med någon ny egen bostad utan mellanlandar i hemstaden där jag kommer att dela lägenhet med min mamma. för framtiden har jag en massa planer som går i olika riktningar: att resa (och då behöver jag ju ingen egen bostad), eventuellt hitta ett kollektiv nånstans där jag kan bo med likasinnade (har redan spånat med en kille utanför uppsala om boende i hans hus), börja studera igen (en massa utbildningar är sökta) eller bo kvar i hemstaden, (och dra igång en yogabusiness där). så vad ska jag med en massa saker till precis nu? de är bara i vägen för mig och måste förvaras nånstans. tar upp space och tankar. nä, jag är nöjd med det lilla (som jag ändå tycker är mycket) som jag har.

buddha quoteute är det gråväder idag, det regnar och jag hör hur vattnet strilar ner i stupröret utanför fönstret. snart är det april, våren är i antågande (oavsett hur det tycks just idag) och allt är bra. allt är bra, som det ska och jag ser framemot att upptäcka hur mitt liv kommer att veckla ut sig. för det är just det, att jag inte riktigt vet, som är det sköna, fantastiska, och som också ger mig känslan av frihet. jag behöver inte veta, jag behöver inte planera, det kommer att visa sig vad som ska bli. och det kommer att bli bra.

letting life unfold. ja, så är det. så ska det vara.

onwards.

Annonser

4 reaktioner på ”letting life unfold.

  1. finalina73 skriver:

    Tack för ditt inlägg. Du skrev många saker som jag behöver höra just nu. Tack.
    Några tårar hittade sin väg fram också medan jag läste.
    Önskar dig allt det bästa,
    /lina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s