om att hedra skavet.

igår höll jag på och velade igen. den här gången hände det sig att jag befann mig på ett fik tillsammans med en kär vän. när jag beskrev mitt dilemma (läs: velade) så föreslog hon att jag skulle hedra skavet.

hedra skavet? vadå? jag hängde inte med.

men vi pratade vidare och så här uppfattade jag att hon menade: då vi står inför ett beslut och det är svårt att fatta det där beslutet trots att vi gör miljarder med för- och emotlistor , trots att vi intalar oss att vi hänger upp oss i småsaker istället för att se ”the big picture”, trots att vi på alla vis rationaliserar frågan så kanske det är så att det är dags att hedra skavet.

helt enkelt alltså att betrakta vad det är som skaver, vad är det som gör att beslutet inte blir fattat och sedan hedra det som kommer fram genom att, åtminstone, betrakta det utan att avfärda det. för ofta är det så att skavet beror på en känsla, oftast otydlig och ”fladdrig”, snarare än på något konkret och tydligt och att vi då tenderar att, rationella som vi är, att avfärda det som flum. det är ju inget konkret eller har inte tillräcklig tyngd, alltså är det inget att lyssna på.

15141bb2-13b1-4ee0-bc0d-86f3ba673f92här kommer en liten pausfågel i det här långa resonemanget. ja, ni ser rätt. hon äter bröd med kött!och nej, jag må ha detoxat men är ingen fanatiker. igår var jag sugen på salami och bröd och då blev det en sån macka till lunch. nåja, onwards. det här var ju bara en parentes…

i mitt fall handlade det om en lägenhet som jag varit och tittat på som utifrån alla rationella anledningar (högst upp i huset ovanför trädtopparna, stort kök, badrum med badkar och fönster, balkong med sol nästan hela dagen, nära t-banan etc etc) borde ha varit en 10-poängare men som ändå inte kändes riktigt rätt, något skavde. nämligen att jag så fort jag öppnade balkongdörren hörde suset av motorvägen en en bit bort. inte högt, och utan de där distinkta urskiljbara trafikljuden, men ändå ett konstant lågintensivt sus. och ni ska veta att jag jobbade hårt för att inte bry mig om skavet, med att bortförklara det genom att jämföra vad den här lägenheten hade (balkong, badkar) kontra en annan som jag varit och tittat på (inte balkong, inget badkar, dock mindre trafiksus).

till slut tänkte jag att det här handlar om huvudet kontra magkänslan. sinnet kontra intuitionen. huvudet är bra på att vara högljutt, skramligt och ta plats vilket, för min del, ledde till att jag inte lyssnade in skavet för vadå; det fanns ju en SOLIG BALKONG UPPE OVANFÖR TRÄDTOPPARNA (ursäkta skriket men så var det i mitt huvud) men tack vare samtalet så kunde jag tysta huvudet och känna efter och då blev valet lätt. jag skulle självklart hedra skavet!

så nu håller vi alla (det är en order) för att jag kan få den andra lägenheten utan balkong och badkar men med en bra feelis, allright?

och sen undrar jag: vad slår det här resonemangen an för strängar hos dig? om några alls, hehe.

ps: om du undrar så ja, jag ska flytta igen. nej, inte för att jag egentligen vill (detta trots att jag är en professionell flyttare) men omständigheter gör att jag inte kan bo kvar där jag bor nu så jag försöker byta min lägenhet till en mindre som är mer anpassad för en person. organic living, leva enklare, yada yada. ni fattar. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s