dagens bästa: samtal, skratt och soliga promenader.

idag har jag hängt med min vän anna. vi sågs utanför ett soligt fotografiska och gick in och tittade på utställning, pratade, tittade, pratade, pratade, pratade, tittade igen, och blev tagna av årets bild-utställningen som var fantastisk och gripande, tittade på fler utställningar och förfasades och skrattade, blev hungriga, gick upp till restaurangen, dissade den samma, gick ut i solen igen, promenerade hela vägen till mariatorget, åt lunch, pratade ännu mer, satte i halsen, messade, skrattade, fick solen i ögonen, satt i skön tystnad, bestämde oss för att promenera vidare, gick till hornstull, fikade på sthlm raw (länge och väl, bästa fiket i stan – gå dit!).

där fick jag höra dagens finaste story från en annan anna. hon berättade hur hon träffat sin man då han skickade ett sms till fel nummer, till henne. så småningom slutade det hela med att de gifte sig och flyttade ihop. en härlig berättelse och verkligheten är verkligen fantastisk. det går liksom inte att fantisera ihop. vem hade trott att sånt kunde hända?

på vägen hemåt fick anna äran att fota mig för en promenadselfie. ja, det är väl i egentlig mening ingen selfie men fota fick hon likväl och jag kunde inte låta bli att fåna mig med monthy pythons silly walks och höll därmed också på att skratta ihjäl mig. jag tycker om bilderna på glada jag som anna tog, och jag tycker om när jag fotas av människor som jag är trygg med.

idag var en glad dag.

tack för det anna och världen. aj lav joo.

laughing my ass off hornstull stockholm

letting life unfold.

Happy face on the road

Glädje on the road, om det så är på en bussresa mellan Stockholm och Västerås.

jag har varit m.i.a. (= missing in action) ett tag, som ni kanske märkt. senaste månaderna har varit tuffa med en massa upp- och nergångar, en hel del ledsenhet & sorg men också med en del skratt och dans (tack fina fina vänner för att ni finns!) och på sistone har jag inte riktigt orkat ägna mig åt bloggen. men nu så. nu börjar energin komma tillbaka och jag med den.

just nu jag sitter jag på sängen i min lägenhet, som jag numera bor i själv, och ser mig omkring på de fåtal saker jag har kvar: en bokhylla med lite böcker, en lampa, en matta, en uppblåsbar säng, tre fina tavlor, en himla massa ljuslyktor, vaser med nejlikor, och en del yogasaker som block och kuddar. för vissa skulle det säkert vara väldigt öde, nästintill omöblerat och jag trodde att jag också skulle känna så men vet ni: jag känner lättnad, och jag har en stark känsla av frihet, av en skön enkelhet.

igår när jag hade möblerat om rummet med de få grejer jag har kvar, tänt upp ljusen inför earth hour, så satt jag här och njöt. för nu är det bara jag, inget jobbigt, klibbigt mellanrum av konstigt sammanboende trots separation, ingen stagnerad energi, utan nu är det bara jag och nu är jag fri. och jag var också lite överraskad för jag trodde inte att jag skulle känna så, men så var det igår. så är det idag. trots att det här inte var vad jag ville, trodde jag i alla fall.

Longtail Koh Jum Thailand

Min North Face-ryggsäck överst i högen av bagage på vägen till Koh Jum, Thailand.

när jag satt här i min ensamhet igår och funderade fick jag flashbacks till min resa i thailand förra året då jag kuskade runt med alla mina ägodelar i en 42-litersryggsäck (i vilken hälften av utrymmet upptogs av två yogakuddar som jag bara var tvungen att köpa). tankarna snurrade kring att jag saknade inte en grej på hela den resan utan jag hade allt jag behövde och mer därtill. för det är ju så att saker inte är viktiga, en kan klara sig utan soffa, utan köksbord, utan sju lampor och jag tänker att friheten finns i utrymmet, i all luft som får plats här, i min lägenhet och i mitt inre. jag tänker att det viktiga är relationerna, människorna, samtalen och den plats för tankar som jag nu har när jag inte behöver tänka på saker.

under thailandsresan så gjorde jag mig faktiskt till och med av med saker för jag insåg att jag hade med mig för mycket kläder. så på ett ställe åkte ett par ballerinaskor, på ett annat ställe det andra paret jeansshorts, på det tredje ett linne osv. trots den plats det här gjorde i min väska hade jag inget behov av att fylla på. jag hade det jag behövde: ett par jeansshorts, tre klänningar, tre linnen/t-shirts, en långärmad tröja, ett par byxor, ett par yogasorts,två träningsbh:ar, en sjal/sarong, underkläder, två par flipflops och två bikinisar. that’s it. mer behövdes inte.

nu sitter jag här i min mycket sparsamt möblerade lägenhet som jag kommer att ha i två månader till, sen flyttar jag. jag har inte ordnat med någon ny egen bostad utan mellanlandar i hemstaden där jag kommer att dela lägenhet med min mamma. för framtiden har jag en massa planer som går i olika riktningar: att resa (och då behöver jag ju ingen egen bostad), eventuellt hitta ett kollektiv nånstans där jag kan bo med likasinnade (har redan spånat med en kille utanför uppsala om boende i hans hus), börja studera igen (en massa utbildningar är sökta) eller bo kvar i hemstaden, (och dra igång en yogabusiness där). så vad ska jag med en massa saker till precis nu? de är bara i vägen för mig och måste förvaras nånstans. tar upp space och tankar. nä, jag är nöjd med det lilla (som jag ändå tycker är mycket) som jag har.

buddha quoteute är det gråväder idag, det regnar och jag hör hur vattnet strilar ner i stupröret utanför fönstret. snart är det april, våren är i antågande (oavsett hur det tycks just idag) och allt är bra. allt är bra, som det ska och jag ser framemot att upptäcka hur mitt liv kommer att veckla ut sig. för det är just det, att jag inte riktigt vet, som är det sköna, fantastiska, och som också ger mig känslan av frihet. jag behöver inte veta, jag behöver inte planera, det kommer att visa sig vad som ska bli. och det kommer att bli bra.

letting life unfold. ja, så är det. så ska det vara.

onwards.

min läslista

det börjar bli så många böcker som jag vill läsa så jag får ha en lista här för att komma ihåg dem. och vad glad jag är för den läslust som smugit sig tillbaka! läsning kräver tid och ro, har jag märkt, och det har jag ju gott om nu. perfekt!

om du har förslag på böcker så kommentera gärna! jag gillar att få tips.

roland paulsen – vi bara lyder
johan granbom – böja linjer och bygga cirklar
??? – happy yoga
bhagavad gita
lev enklare – giséla linde

provar nåt nytt – hoffice.

hofficehörni, idag är jag på hoffice och skriver och gör ärenden och hänger med folk i ett vardagsrum i bagarmossen där alla sitter och jobbar med sitt i 45 minutesrpass. jag har provat på det här med att sitta tillsammans och jobba med en kompis hemma tidigare och funkade så galet bra så nu tänkte jag att det var dags att prova ”the real thing”.

tanken är att man ses hemma hos någon och arbetar var för sig i 45-minuterspass. före varje pass gör man en runda där varje deltagare berättar om sin intention för de kommande 45-minutrarna och sedan sätter man igång. efter 45-minuter avslutas passet och man gör en ny runda där alla får berätta om hur det gick med ens intention. sen tar man en paus då man antingen kan dansa, fika, prata, meditera… ja, helt enkelt göra någon aktivitet.

kraften i att göra på det här viset är dels att flyktbeteenden som en kan ha när en arbetar ensam, t ex att bara kolla lite på facebook eller lägga i en tvätt till i maskinen, minskas. sen är det en skön stämning i att vara hemma hos någon, att göra de där pausaktiviteterna tillsammans och få skratta gott, och bara att dela en arbetsdag med någon annan.

idag har det varit människor här som har arbetat med att ordna med sina flyttbestyr, redigera sin roman, skriva på hemtentor, läsa rapporter, programmera, granska motioner och som jag: bloggar, betalar räkningar, skickar e-post, samordnar återträff. vi har alltså arbetat med helt skilda saker, och det har varit så spännande att höra om vad alla tänker jobba med och hur det sen går. och det är effektivt också, jag har fått massor gjort.

det här är så roligt att jag definitivt kommer att göra om det hela, kanske redan nästa vecka?! om du är en som ibland arbetar hemma, eller som alltid arbetar hemma så kan jag verkligen rekommendera att prova. och det börjar ploppa upp hofficegrupper lite här och var i sverige så även om du inte bor i stockholm kan det alltså finnas en grupp för dig att vara med i. dessutom dyker grupper upp runt om i världen! den senaste jag läste om var i sao paolo. otroligt kul!

läs mer här: hoffice.nu

 

om att vara på rätt plats: idag och för ett år sedan.

anatomy yoga seasonal yoga hatha yoga

posterior, anteriro, subscapular, quadricep… det är inte lätt det här med anatomi men latin är roligt!

först om nutiden: i torsdags började jag på min ettåriga yogalärarutbildning i seasonal hatha yoga och har, fram tills igår eftermiddag, levt i en lyckobubbla. ni vet den där känslan en kan få när allt bara faller på plats och känslan av att var på rätt plats infinner sig. i helgen var jag där, på rätt plats, i den där bubblan.

hela fyra, långa dagar har jag tillbringat med fina kvinnor som ger så mycket av sig själva, som är empatiska och vänliga, modiga och roliga och kreativa och jag har redan lärt mig massor. om yoga, om traditionell kinesisk medicin, om anatomi men också om mig själv.

tidigt om morgnarna har vi yogat tillsammans, sedan har läst & diskuterat, övat & instruerat, pratat och skrattat, suttit och stått och ibland vilat. om kvällarna har jag jag myst runt här hemma och försökt stanna i min bubbla, i känslan. jag sovit underbart gott om nätterna, förmodligen delvis av utmattning i kropp och sinne, och vaknat med ny energi och känt mig laddad trots de supertidiga morgnarna (men det blir lättare och lättare nu när solen stiger så tidigt. våren är väl här nu?). nu dröjer det tills april innan vi ses igen och jag längtar redan…

nu om dåtiden: för exakt ett år sen, på dagen faktiskt, var jag i thailand, på koh lanta. där skulle jag delta i en yoga retreat med malin berghagen. jag minns att jag var väldigt nervös och tänkte hela tiden på om det varit rätt beslut att anmäla mig. idag känns den tanken helt galen, det kunde ju inte ha varit mer rätt! på den resan träffade jag så fantastiska kvinnor som var starka, stolta, modiga, generösa, empatiska, roliga och kreativa och som inspirerade mig så och som lärde mig så mycket om mig själv.

hehe, känns den där sista meningen igen? i know, jag upprepar mig med flit.

yoga på relax bay koh lanta thailand med malin berghagen

yoga i den fina shalan på relax bay, koh lanta.

det visade sig i alla fall, som jag nämnde, att det var precis rätt plats för mig. jag fick möta mina rädslor, utvecklas i min yoga, fundera på vad jag ville med mitt liv, hittade vänner för livet och jag har inte ångrat en sekund att jag deltog. där och då började jag en resa mot ett annat slags liv. det kanske låter en smula pretentiöst i vissas öron, men fine, det må så vara men faktum är att det var precis så. där och då började jag resan mot ett annat slags liv och jag hittade modet att börja drömma och lyssna inåt tack vare att jag fanns i ett tryggt sammanhang med fina människor som jag inspirerades av och samtalade med. ända sen den resan så har mitt liv börjat veckla ut sig på sätt som jag inte kunnat ana där och då.

och vet ni; det var under de två veckorna på yogaresan som jag för första gången uttalade orden: jag vill bli yogalärare. nu, ett år senare, har jag har precis avslutat min första etapp i resan mot att bli just det. ni vet hur en ibland säger: be careful for what you wish for, because you just might get it?! (även om jag inte förstår varför en skulle vara försiktig? ös på med drömmarna, tänker jag!)

phi phi island yoga andrum och yoga om att ta klivet

ett äkta glädjeskutt på en strand nånstans vid phi phi-öarna.

att se tillbaka på det här året är helt magiskt och jag sitter här med tårar i ögonen för det har hunnit hända så mycket, både up’s and down’s, men nu är jag på väg mot mina drömmar och det känns som om inget kan stoppa mig.

jag är så otroligt glad och stolt för att jag vågade ta klivet och jag är så vansinnigt tacksam för alla fantastiska personer som finns runt mig som stöttar mig, peppar mig, utmanar mig, kramar om mig och hejar på som den galnaste hejarklack man kan tänka sig medan jag vecklar ut min livskarta, lite i taget.

tack tack tack för att ni finns och för att ni är så underbara!

och vet ni en annan sak: det ska bli så roligt att få skriva om det här året, om precis ett år. det har hänt så mycket sedan början av förra året och resan till thailand, sånt som jag inte ens kunde föreställa mig i min vildaste fantasi så vad kan ha hänt tills om ett år? vad mer är möjligt? ja, vi får se men just nu lever jag mitt i mitt äventyr och vill bara fortsätta veckla ut just min karta, bit för bit. och med mig ska jag ha mitt motto: let go & onwards!

ps: ifall du är nyfiken så är det den här yogalärarutbildningen går jag och här hittar ni härliga resor med camilla (som organiserade yogaresan till thailand).

premiär för barnyoga idag.

idag var dagen d; det var alltså dags för mig att för första gången hålla i en barnyogaklass för ett gäng 7-9 åringar. om ni kollar på den här bilden kan ni kanske ana hur det gick:

FullSizeRender

bilden tog jag direkt efter att barnen gått ut på rast och jag var själv kvar i klassrummet, helt hög på endorfiner. gud vad roligt det ska bli att göra om det här nästa vecka!

för några veckor sen gick jag ju kursen och då fick jag i uppgift att genomföra tre praktikpass i en skola eller nån annan barngrupp och sedan rapportera tillbaka till min lärare. min mamma är lärare i en lågstadieklass som bara har 9 elever = perfekt, så jag bestämde mig för att  göra mitt första praktikpass där och idag var det alltså dags. mamma hade förberett barnen och berättat för dem att de skulle få yoga med mig och tydligen var de ivriga och såg verkligen framemot att jag skulle komma (även om jag tror att de faktiskt inte hade så stor koll på vad yoga är men det spelar ju inte så stor roll).

i förmiddags höll jag det pass som jag var med och tog fram under kursen för ungarna. dessutom gjorde jag hela passet på finska (ja, mamma undervisar en finsk klass…) vilket har helt oväntat. jag hade nämligen tänkt att genomföra passet på svenska trots att det är en finsk klass men när jag väl satte igång så gick det bra med finska ändå. och de ord jag inte kom på hjälpte barnen mig väldigt gärna med.

det roligaste var att barnen verkligen njöt. de skrattade och var så ivriga att göra positionerna så som jag och de deltog genom att komma med små roliga förslag på egna positioner. om någon inte ville vara med fick de ligga och vila på sina mattor och några barn gjorde det till och från så det jag sa i början, att om man behöver vila mitt i passet så gör man det gick tydligen hem.

när det på slutet var dags för meditationsövningen samt den guidade meditationen undrade jag hur jag skulle få dem att lugna sig, att få ner energinivån liksom, så att de skulle klara av att sitta stilla och sedan också ligga ner men tack vare meditationsövningen så gick det bra. flera av barnen fullkomligt älskade den och en av dem sa spontant att den här kan jag göra själv hemma. det gjorde mig så glad för det är just det som är min drivkraft med barnyogan nämligen det att ge barn verktyg för att kunna varva ner när de har mycket omkring sig. under den guidade meditationen var det dessutom två barn som somnade. 😀

f5e83fda-b2b1-4d5e-8cbc-8bdfbd84339dikväll har jag firat och lagat god mat till mig själv: supersmarrig frittata med butternutpumpa, spenat, kålrot, fetaost och purjolök och sen lite god choklad till efterrätt. det blev väldigt gott och fräscht så det här kommer jag att göra om. receptet kommer från green kitchen stories, men jag modifierade vilt till de ingredienser jag råkade ha hemma. jag har aldrig lagat frittata förut men det verkar vara en väldigt förlåtande rätt.

nu ska jag ta och lägga mig och tänka på hur jag ska få ihop ett barnyogapass om hawaii till de här barnen. de var nämligen ett önskemål som kom och om jag ska vara helt ärlig så känns det som ett kärt besvär.

en fråga till er: har ni barn och skulle ni kunna tänka er att låta dem gå på barnyoga?

om att hedra skavet.

igår höll jag på och velade igen. den här gången hände det sig att jag befann mig på ett fik tillsammans med en kär vän. när jag beskrev mitt dilemma (läs: velade) så föreslog hon att jag skulle hedra skavet.

hedra skavet? vadå? jag hängde inte med.

men vi pratade vidare och så här uppfattade jag att hon menade: då vi står inför ett beslut och det är svårt att fatta det där beslutet trots att vi gör miljarder med för- och emotlistor , trots att vi intalar oss att vi hänger upp oss i småsaker istället för att se ”the big picture”, trots att vi på alla vis rationaliserar frågan så kanske det är så att det är dags att hedra skavet.

helt enkelt alltså att betrakta vad det är som skaver, vad är det som gör att beslutet inte blir fattat och sedan hedra det som kommer fram genom att, åtminstone, betrakta det utan att avfärda det. för ofta är det så att skavet beror på en känsla, oftast otydlig och ”fladdrig”, snarare än på något konkret och tydligt och att vi då tenderar att, rationella som vi är, att avfärda det som flum. det är ju inget konkret eller har inte tillräcklig tyngd, alltså är det inget att lyssna på.

15141bb2-13b1-4ee0-bc0d-86f3ba673f92här kommer en liten pausfågel i det här långa resonemanget. ja, ni ser rätt. hon äter bröd med kött!och nej, jag må ha detoxat men är ingen fanatiker. igår var jag sugen på salami och bröd och då blev det en sån macka till lunch. nåja, onwards. det här var ju bara en parentes…

i mitt fall handlade det om en lägenhet som jag varit och tittat på som utifrån alla rationella anledningar (högst upp i huset ovanför trädtopparna, stort kök, badrum med badkar och fönster, balkong med sol nästan hela dagen, nära t-banan etc etc) borde ha varit en 10-poängare men som ändå inte kändes riktigt rätt, något skavde. nämligen att jag så fort jag öppnade balkongdörren hörde suset av motorvägen en en bit bort. inte högt, och utan de där distinkta urskiljbara trafikljuden, men ändå ett konstant lågintensivt sus. och ni ska veta att jag jobbade hårt för att inte bry mig om skavet, med att bortförklara det genom att jämföra vad den här lägenheten hade (balkong, badkar) kontra en annan som jag varit och tittat på (inte balkong, inget badkar, dock mindre trafiksus).

till slut tänkte jag att det här handlar om huvudet kontra magkänslan. sinnet kontra intuitionen. huvudet är bra på att vara högljutt, skramligt och ta plats vilket, för min del, ledde till att jag inte lyssnade in skavet för vadå; det fanns ju en SOLIG BALKONG UPPE OVANFÖR TRÄDTOPPARNA (ursäkta skriket men så var det i mitt huvud) men tack vare samtalet så kunde jag tysta huvudet och känna efter och då blev valet lätt. jag skulle självklart hedra skavet!

så nu håller vi alla (det är en order) för att jag kan få den andra lägenheten utan balkong och badkar men med en bra feelis, allright?

och sen undrar jag: vad slår det här resonemangen an för strängar hos dig? om några alls, hehe.

ps: om du undrar så ja, jag ska flytta igen. nej, inte för att jag egentligen vill (detta trots att jag är en professionell flyttare) men omständigheter gör att jag inte kan bo kvar där jag bor nu så jag försöker byta min lägenhet till en mindre som är mer anpassad för en person. organic living, leva enklare, yada yada. ni fattar.